Jag satt för några veckor sedan och lyssnade på Spanarna i P1 med stor beundran, stort leende på läpparna och gapskrattade stundtals. Skrattet kom från igenkänningsfaktorer och en känsla av att de slog huvudet på spiken hela tiden om och om igen och att de formulerade sig på ett sätt som “sprallade” igång humorn i mig. Temat var Kommentarshunger och Per Naroskin var just då den specifika Spanaren för stunden.

Han menar på att det idag finns dels en ovilja att kommentera samtidigt som att han idag upplever en tydlig kommentarshunger. Med andra ord finns där en riktning utåt men utan en förväntad retur. Per Naroskin talar om det som en vana som sprider sig av en ironisk generation, lite som:

“Som om fåglarna skulle sitta i skogen med hörselskydd”

När jag funderar på dessa kloka och intressanta tankar och analys så undrar jag förundrat men än dock utan förvåning vad det är som skapar detta och varför? Jag tänker att det kan vara en upplevd mättnad utifrån de enorma valmöjligheter vi ställs inför då vi skall till att berätta våra åsikter. Det börjar med en uppstart av ett konto på t.ex. Twitter och slutar med en stor suck och känslan av:

“Var ska jag börja?”

och

” Vart kommer alla dessa åsikter ifrån, varför tjatar folk så himla mycket om vad de tycker och tänker? “

Det vill säga en slags känsla som helt enkelt sköljer över en och som i slutändan gör en totalt passiv. Det är för mycket på en gång. Men där finns trots allt en vilja att få berätta sin sida av myntet. Det här får mig att tänka tillbaka på ett antal föreläsningar jag hade under min studietid på Högskolan Väst. Många av dessa föreläsningar där läraren hade hoppats på diskussioner kom i slutändan att bestå av diverse upplevelser, berättelser och mestadels konstateranden från oss elever. Eller egentligen bara en av oss som tog över föreläsningstiden och att läraren inte var tillräckligt viljestark för att våga avbryta det ensidiga debatterandet som egentligen bara var en persons malande, men ändå……. Många av dessa tillfällen var egentligen något som kom att handla om en uppmärksamhetshunger.

Jag tror att det är där vi står än idag…..vi vill lyssnas till och bli sedda men är mindre intresserade av feedback och nya perspektiv. Det här tror jag dessutom är en stor anledning till varför Facebook kommit att växa så det knakar bland de svenska kontona. Om jag utgår från detta perspektiv upplever jag en självklarhet och ett tydligt mönster. Det här kan vara en stor anledning till överflödet av statusuppdateringar som handlar om:

  • måltider
  • ställen folk befinner sig på
  • en ständig drivkraft att berätta vad var och en gör, inte gör eller skulle vilja göra
  • traumatiserande situationer och upplevelser

Jag kan fortsätta fylla på den här listan i en hel oändlighet egentligen men tror att ni hänger med på vad jag försöker säga. Jag säger inte att det här är negativt på något sätt förutom den trötthet och ointresse som andra upplever av den här typen av statusuppdateringar. Då kan man förstås undra om det alltid kommer vara så här….nja nej eller ja alltså det beror mycket på samhället. Här i Sverige har vi fortfarande Jantelagen som styr och många förvånade ögonbryn som höjs när folk utmärker sig utanför den kända fyrkanten. Fram till att vi utrotat Jante och låter folk få vara som de är, när respekten finns för drivkrafter att verka fritt för att skapa innovation, kreativitet och nytänkande. Här någonstans finns en ovilja i att tillåta förändring och skapa nya förutsättningar, vilket vi fortfarande måste arbeta med.

Inga personer kan vara så glada som jag och kompanjonen Nisse Lindberg är över att vi båda fick beviljat Starta eget bidraget. Det har varit ett enormt hårt slit, många frågor, flera situationer där vi varit tvungna att dra ut svaren från vår handläggare på Arbetsförmedlingen.

Arbetsförmedlingen menar på att de understödjer och vill hjälpa folk att starta företag men den process de skapat för att få starta eget bidraget beviljat är sanslöst okreativ och sätter många käppar i hjulet för din motivation, inspiration och kreativitet. Man får dessutom inte ansöka om FA-skattesedel under processens gång utan det är inte förrän Arbetsförmedlingens underkonsulter godkänt och rekommenderat affärsplan, likviditets- och resultatbudget som det är dags att ansöka om FA-skattesedeln.

När jag och kompanjonen var på just det ovan beskrivna steget, att söka FA-skattesedel, så frågade vi först om vi kommer få starta eget bidraget beviljat men det ville vår handläggare inte berätta någonting om, utan det tjatades och upprepades ett antal ggr för oss om att vi skall ringa när vi fått FA-sedeln beviljad.

Vi ville också veta vad som händer efter att FA-sedeln blivit beviljad dock var det samma sak här. Det var bom stopp. Vi fick ingen som helst information utan det vädjades gång på gång om att vi helt enkelt inget kommer få veta förrän vi sitter på möte med handläggaren. Och mötet fick vi alltså inte boka in förrän FA-sedeln hade blivit beviljad. Vi visste att just den processen, att få FA-sedeln beviljad inte nödvändigtvis skulle komma att ta särskilt lång tid och därför ville vi självklart ha ett möte inbokat inför det hela. Men icke….och detta för att tidigare personer som velat ha starta eget bidraget kommit dit vid sluttampen av processen, (vilken man inte vet är sluttampen i och med att man aldrig får någon information om de olika stegen) utan FA-sedeln i handen.

Jag kan inte för mitt liv förstå varför vi inte kunde få skaffa varsin FA-skattesedel redan vid steg 1 för att få fria händer att lära oss om företagandet på det praktiska planet och på så vis känna oss mindre hindrade och dessutom få friare händer att skapa och vara kreativa. Men, icke! Det är strikta, konservativa och fyrkantiga regler som överhuvudtaget aldrig beskrivs för en eller för den delen motiveras för en. Så är det även trots att man ställer frågor och visar sig vara villig att lära sig. Det är bom stopp att skapa sig en kunskapskälla kring tillvägagångssättet.

När vi väl satt på mötet med vår handläggare så var det som om ingenting hade hänt och att det var det mest självklaraste i världen att vi hade blivit beviljade starta eget bidraget. Hur skulle vi kunna veta det? Plötsligt var det bara att köra igång, fylla i administrativa blanketter och ge sig ut som företagare. Som om inget hade hänt…

Så nu har vi alltså fått starta eget bidraget och kan sätta igång en gång för alla vilket vi är enormt glada för. Men vi står båda två, fortfarande, som två enorma frågetecken gällande tillvägagångssättet och processen mot målet….

Tack vare Elwira Kotowska kom jag i kontakt med en artikel om hur en lärare i England börjat tillåta deltagande i klassrummets diskussioner via Twitter och andra liknande sociala medieverktyg anpassade till klassrummet. Varför undrar ni? Enligt denna lärare, Nicholas Provenzan0, ser han en märkbar skillnad i deltagandet efter att ha börjat tillåta Twitter i diskussioner som utspelas i klassrummet. Han menar på att upp till åtta elever som annars inte brukar delta, nu deltar men genom det skrivna ordet. Enligt Nicholas Provenzano så är åtta elever en stor siffra gällande ett ökat engagemang bland eleverna. Det här är inte ett sätt att låta dessa “nyvunna” elever komma ifrån mötet som sker öga-mot-öga. Att kunna stå framför en eller fler personer och tala är något Nicholas Provenzano kommer fortsätta arbeta med när det kommer till dessa elever som även beskrivs som introverta.

Att en lärare i grundskolan ser till att hitta nya sätt för introverta elever att bli engagerade och att få chans att deltaga på sina villkor är fantastiskt bra. För, precis som jag beskrivit i tidigare inlägg gällande introverta människor, så finns det inget som säger att introverta människor inte sitter på en stor mängd kunskap. Tvärtom! Vi är ju så extremt vana vid att utgå från oss själva och inte ta hänsyn till eller ens ha med de introverta i beräkningen. Det är som sagt vanan som gör att oss mer eller mindre okunniga om andra människors beteende och behov. När det gäller skolan så skall ju “alla med på tåget” oavsett om du är introvert eller extrovert. Dock skall det påpekas att skolundervisningen är byggd för den extroverta människan. Då är det ju inte konstigt att den introverta människan inte kommer till tals och uppfattas som en “tyst mus” / blyg och i värsta fall okunnig.

En liknande diskussion uppstod på Twitter mellan mig och Thomas de Ming (Mingligt). Thomas hade läst en artikel som underströk vikten av att lägga undan sina smartphones i syfte att skapa innovation. Jag tog till fasta att smartphones absolut inte måste vara ett hinder för ny innovation. Det kan dessutom vara ett för många bra verktyg för att kunna deltaga både som innovatör, idémakare men det kan också vara ett sätt för människan att kunna delta i det fysiska rummet. Det här med skärmsnegling, interaktionssmulor m.m. som forskaren Tomas Lindroth skriver om i sin avhandling och föreläser kring (senast på Pecha Kucha Göteborg 24 april 2012) vilket jag menar på är ett beteende som är här för att stanna. Att det är nya beteenden som skapats i och med den digitala eran och sociala medierevolutionen är det inget snack om. Men att man inte kan använda sig av det och att se det som ett hot och som ett hinder för interaktionen och det sociala samspelet, det kan jag inte se. I alla fall inte om man ser resultatet av det. Hur det ökar engagemanget, deltagandet och självförtroendet. Som i många andra situationer, användandet av verktyg av diverse form, droger etc så kan detta “nya beteende” självklart missbrukas och upplevas som svårkontrollerat. Att det är något vi behöver se upp för och hjälpa till med. Det finns ju alltid minst en annan sida av myntet. Jag vill dock understryka att det alltför ofta läggs för stor vikt vid att se det negativa med nya beteenden, digitala och sociala medier. Att den negativa sidan av saken får ett större spelrum än det positiva och fördelarna med det.

Nedan kan ni se konversationen som utspelades mellan mig och Thomas de Ming gällande

  • interaktion
  • fysiskt samspel
  • fysiskt vs digitalt samspel
  • lärande miljöer
  • sociala medier
  • digitala verktyg
  • beteendevetenskap
  • kognitionsvetenskap m.m

 


FA skattesedel för enskild näringsverksamhet

Många nyfikna själar har frågat vad jag egentligen har för mig? Blivande såväl som nya samarbetspartners frågar efter att de läst min blogg, om jag fortfarande söker fast anställning? Svaret ser ni nu svart på vitt till vänster.

Nej jag är inte öppen för fasta anställningar. Vill ni projektanställa mig under en specifik tidsperiod kommer jag säga ja men mitt företag är nu mera min själ. Jag kommer inte överge min skattesedel särskilt lättvindigt.

Jag kommer satsa stenhårt att bli stor inom interaktionsdesign såväl som digitala- och sociala medier. Det är mig ni skall kontakta om man som produktutvecklare eller företag vill skapa en genomgående kvalitativ produkt / system / hemsida m.fl. Det är mig ni vill hyra in för att bli visare och klokare gällande hur ni skall använda sociala medier.

Jag kommer arbeta som konsult, föreläsare, kurs- och worskhopledare. Jag kommer alltid vara noga med att det som beställts anpassas efter era behov och vilka resultat som skall uppnås. Det kommer även vara tydligt att det finns en stor fördel att ha med mig även när det uppstår efterarbete och när man vill ha fortsatt kommunikativ tillgång till sin marknad och målgrupper. Alla frågeställningar om paket och erbjudanden kommer upp på företagets hemsida inom kort.

Håll i hatten!

Jag tittade på den fantastiska dokumentären Du är Googlad av Johan Ripås. Medverkande i dokumentären, vilka jag tycker är viktiga att föra fram är bl.a:

Brit Stakston

Nikke Lindqvist

Mathias Klang

Första insikten eller känslan den första halvtimmen var en känsla av äckel och avsky. Att få se svart på vitt hur människor beter sig så vidrigt som man faktiskt fick se i dokumentären gör en bestört och gav mig än en gång bevis på att det är legitimt att vara försiktig inför nya kontakter. Dock fick man som tittare mycket god information om hur man kan gå till väga för att mer eller mindre “rentvå” sig själv från dess avskyvärda människor ställt till med. Visst man kan inte få bort allt skräp, bös och smutskastning som ligger på internet eller Google. Däremot kan du i egen hög person se till att du med din egna information kan hamna längre upp i sökmotorerna så att det är den informationen som syns först när man Googlar ditt namn. På så vis skapas det högre trovärdighet kring ditt namn och varumärke om du själv tar kontrollen och visar dig vara transparent genom att berätta utifrån dina egna perpektiv och upplevelser. Det viktiga är även att använda många länkar. Med det menar jag att skriver du något i din blogg som kan härledas till en hemsida, forum etc så länka det dit omedelbums. Har du ett konto i ett eller flera sociala medier, länka det till din hemsida m.m. Plus att med hjälp av att befinna sig i sociala medier och där ta tillfällen att sprida dig själv och din transparens så kommer även det leda till att du kommer längre upp i sökmotorerna.

Att inte finnas på internet kan dessutom skapa en misstänksamhet. Företag, privatpersoner, organisationer m.fl kan komma att ställa sig frågan:

“Vad har du att dölja?” 

eller

“Varför kan du inte berätta det här för oss?”

I dokumentären fick jag även det klart och tydligt för mig att arbetsgivare, uppdragsgivare m.fl faktiskt Googlar mig eller andra. Om inte detta gör att man tar sig i kragen och visar vem man är och vad man står för så vet jag inte hur ni ska lyckas. Jag för min del har en stängd Facebook profil för att det är för mig ett privat forum. Inget av det jag skriver eller lägger upp på Facebook går att hitta i sökmotorerna. Det är ett skydd mot mig själv för att jag vill ha integritet på ett enda forum. Ni som känner mig eller träffat mig i endera situation eller tillställning vet att jag är transparent överallt annars. För mig handlar det om integritet och chansen och möjligheten till att få lov att vara privat. Dock är jag mer eller mindre transparent i alla andra sociala medier och på min hemsida. Jag skulle inte för mitt liv bemöta den kritik som uppstår mot mig i sociala medier. Jag vill att folk ska veta att jag är inte rädd för att stå upp för mig själv och att jag inte är “lealös” på nåt sätt. Jag finns här och kan stå på mina egna ben och det tycker jag att ni andra också bör göra. Var inte rädda att visa vilka ni när. Stå upp för den ni är. Och slutligen, var ärliga!

Elwira Kotowska @elwirakotowska
Foto: Chris Aliaga

Jag och min fina vän Elwira Kotowska hörde runt omkring oss under Webcoast som precis avverkats på Lindholmen Science Center i Göteborg, förra helgen mellan 16-18 mars, att deltagarna inte ville att Webcoast skulle ta slut. Att de ville fortsätta diskussionerna som påbörjats och sessionerna som byggts upp och egentligen bara var i starten och kunde bli något större, ja där såg man att även de borde få ett eget forum. Vi tog tag i saken så fort det blev måndag. Jag föreslog redan innan helgen var slut att vi borde kunna vara på det Kontorskollektiv där jag har kontor. Nämligen inget mindre än House of Win Win i Göteborg. Sagt och gjort, jag frågade verksamhetsledaren på måndagen och fick klartecken inom kort att de här och de här datumen är lediga. Det är alltså bara att tuta och köra!

De datum vi har idag som är bokade är var tredje onsdag. Men, då jag luftat vår idé i Facebookgruppen Vi på Webcoast så visar det sig att onsdag är fel dag och att tisdagar funkar snäppet bättre. Så dels måste vi se efter om tisdagar kan fungera på House of Win Win men det finns även ett behov mellan mig och Elwira att hitta någon mer som vill vara med och arrangera. Vem av er kan detta vara?

För att vara så tydliga vi kan så vill vi understryka att detta arrangemang är en spinoff av Webcoast och är INTE ett Webcoast arrangemang. Det är ett fristående event som skall återkomma 1 gång per månad. Vi gör det ideellt men hittar vi ett sätt att söka pengar för det så kommer vi självklart ta den chansen. Allt ekonomiskt stöd tas emot med öppen famn. Grunden ligger alltså i att ha ett öppet forum för vem som helst som är intresserad av webben, oavsett tidigare förkunskaper. Det spelar ingen roll om man ingenting vet. Den som inte vet något får däremot lära sig desto mer av oss som är med på eventen. Dock vill vi även säga att de som är seniors eller alumnis eller vad man skall kalla den gruppen för, som varit med i “svängen” under en längre tid tar vi emot med mycket glädje och tacksamhet. Alla nivåer och kunskaper inom webben är varmt välkomna att medverka.

När det gäller sessions så finns en idé om att ha ett tema varje gång om detta inte stöttas från de som medverkar så får vi helt enkelt hålla det öppet. Och att den som vill hålla en session gör det helt enkelt utifrån sina egna förutsättningar och kunskaper.

Och sist men inte minst vill vi ha musik i form av en dj som spelar. Jag för min del föll djupt för Skillnicker som spelade på Webcoast detta året och skall höra mig för om de vill ställa upp. Jag har även tanken på om det kan bli någon slags stafett mellan olika dj:s. Mat är också av stor nödvändighet och därför tänker jag likna matkonceptet vid hur det är på Social Media Club Gbg att det finns en buffé som man får betala en fast summa för varje gång. Om man vill ha mat får man dessutom anmäla det på eventet som läggs upp på Facebook och på den framtida hemsida vi skall ha.

Så vem hakar på och hjälper mig och Elwira? Vem vill ägna lite tid åt att fortsätta driva folks idéer framåt och skapa ett forum för sharing is caring inom webbområdet?
Hör av er till mig: info@fridanelhans.com eller kotowska.elwira@gmail.com (Det är även högst välkommet att skriva kommentar om deltagande och idéer på bloggen)

Jag har idag och under kvällen varit paneldeltagare i en kurs för Värdebaserat Ledarskap som drivs av Scouternas Ledarskapsakademi i samarbete med Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa. Det var längesedan jag blev så “boostad” av att “boosta” andra. Hur kul kan man ha det tänkte jag när jag satt där i panelen.

Mitt uppdrag i panelen bland de ytterligare tre personerna som var med, var att komma med konstruktiv kritik, tips och råd för att möjliggöra för kursdeltagarna att de ska kunna ta sina idéer och koncept vidare till nästa nivå. Kursdeltagarna var uppdelade i 4 olika grupper där varje grupp fick 10 minuter att presentera och panelen fick 10 minuter att kommentera. Tro mig, vi hade så många åsikter, tips och råd att vi ibland fick säga till varandra och hjälpa varandra att låta någon annan få komma till tals. Detta var för att deltagarnas idéer och koncept fick oss att brinna och att vilja hjälpa till. Vi vill så gärna att det skall gå bra för de. Därför sågade vi mycket och byggde upp det vi sågat med tips och råd för att det skulle kunna ta det vidare. Vi var rörande överens om att det var bästa sättet för att de skulle kunna säkra sina koncept för framtiden så att de vet vad de måste ha koll på. Mycket handlade ju om att ta fram vad som gjorde deras koncept mer hållbart än något annat som redan finns och liknat deras. Men även om hur deltagarna skall kunna dra folk till det de planerar att bygga. Och sist men inte minst det där med att söka pengar. När det kommer till att söka pengar så skall allt vara hållbart, glasklart och utan fallgropar.

När vi sedan fick chans att frottera oss med varandra så kände jag hur deltagarna tagit panelens ord till sig och faktiskt skall göra handling av det. DÅ kände jag att tusan vad skönt och härligt det är att göra skillnad när jag får se att det kommer göras något av det jag delat med mig av. Sharing är utan tvekan caring. Fasiken vad jag brinner för det.

Jag vet att den svenska seden är att man inte skall skryta. Ni som läser denna blogg som redan känner mig sedan innan, som följer mig i sociala medier eller som träffat mig eller haft kontakt med mig i andra sammanhang vet att jag är inte rädd för att säga vad jag tycker och känner utan att jag för den delen tycker att det jag säger är skryt. Utan jag berättar om mina framgångar  såväl som misslyckanden och även sådana som jag lyckats vända till framgångar.

Därför kan jag med glädje berätta att det jag hade att komma med i panelen var enormt hjärtligt mottaget och välkommet. Jag fick delat ut många visitkort till många av deltagarna vilket glädjer mig obeskrivligt mycket. Detta med anledning av att jag brinner för flera av de idéerna och koncept som presenterades idag. Jag vill helt enkelt hjälpa till med mina kunskaper och erfarenheter och samtidigt ge vidare mina kontakter. Varför sitta på mina kunskaper och nätverk om jag kan ge de vidare till någon eller några som behöver de som, i detta fallet behöver det för “the social good” och för rättvisa och jämlikhet.

Sist men inte minst blev jag tillfrågad om att träffa alumner och liknande från tidigare Värdebaserat Ledarskaps kurstillfällen. Med andra ord vill man fortsätta sprida mig och låta mig dela ut mina kunskaper och förmågor.

Jag vill verkligen tacka Magnus Helldahl från House of Win Win, från djupet av mitt hjärta för att han tror på mig och som såg till att jag fick vara med under dagens paneldeltagande.

Vill ni läsa om kursen i Värdebaserat Ledarskap så finner ni mer info HÄR

Jag blev inspirerad av detta TED-talk på grund av att jag är en mycket extrovert person som aldrig får höra:

“Kom igen nu, var inte så blyg. Varför pratar du inte mer? Varför läser du så mycket böcker, tidningar, artiklar etc…”

Tvärtom!
Däremot kan jag tänka mig och om jag inte missminner mig så har jag sagt liknande saker till vänner som är mer eller mindre introverta. Och då menar jag jämfört med mig själv. Men när jag såg denna videon, eller nej, när jag såg rubriken på detta TED-talk så blev jag extremt nyfiken. Jag har många i familjen / släkten som är mindre extroverta än jag och de har ju trots allt kommit långt och är mycket kreativa. Nu så här efter att jag tittat och lyssnat på Susan Cain så värnar jag mycket om personer som man kan kalla för mer eller mindre introverta. Jag ser deras kompetenser och värde på ett helt annat sätt. Jag ska utan tvekan låta de få vara introverta men jag kommer, precis som Susan Cain påpekar, att inspirera de till att vara mer extroverta. Men jag skulle aldrig, nu mer, försöka ändra en person som är introvert. Hoppas ni känner på samma vis som jag efter att ha tittat och lyssnat på videon. Kommentera gärna om er upplevelse och vilka tankar som uppstår! Jag är mer än sugen på en diskussion.



Nördhumor är bästa typen av humor och nördig som jag är och älskar matematik så vill jag självklart dela med mig av lite humor från Twitter:

Källa: http://www.twitter.com/gummidjuret

Mer info om Pi: http://sv.wikipedia.org/wiki/Pi