Peter Norvig pratar om att gå tillbaka till kärnan i hur människan tar till sig kunskap och den ligger i motivation. Nedan ser ni även att jag lagt till en video från Salman Khan som skapat Khan Akademy en onlineskola på nätet. I denna TED-video pratar han under de första minutrarna om när vi sitter i skolbänken, inte kan gå tillbaka och klicka spola tillbaka. Vi kan alltså inte ta oss fram i vårt egna tempo och därmed hitta vår egna motivation för att ta till oss kunskapen på vårt egna sätt. Detta är alltid ett kritiskt läge då man möter ny kunskap för första gången.
Sätt dig in i situationen när du sitter i föreläsningssalen och du skall påbörja en ny utbildning- timma ett. Eller en ny kurs- timma ett. Jag citerar Salman Khan:
“The least appreciated aspect of this is, the very first time you are getting your brain around a new concept the very last thing you need is a human being saying: – Do you understand this?”
Att ha kunskapen tillgänglig, men än dock fram tills ett visst datum, då det också triggar motivationen, minskar pressen och tillåter människan att till sig ny information och nya sätta att tänka på sitt egna sätt. Hon kan trycka på paus, ringa en vän, familjemedlem, klasskamrat, anteckna, Googla, läsa artiklar; bloggar m.m. i ämnet och så vidare för att därefter klicka på Spela vidare. Att vara redo kräver även ställtid vilket även kräver att man räknar in olikheter. Denna form tillåter olikheter. Märk väl att läraren / handledaren finns kvar och om olikheterna hos ena studenten eller hos flera av de behöver mer tid av läraren kommer denna möjlighet finnas kvar. Det ena utesluter inte det andra. Jag vill alltså inte på något sätt trumpeta ut att det traditionella klassrummet är hotat och att vi nu står inför en stor förändring. Detta är ett komplement, ett verktyg och en stor hjälp för flera av oss som tar in kunskap på andra sätt än de traditionella vägarna.
“Through experimentations- that’s when the real revolution will come” – Peter Norvig
Det delas bilder till höger och vänster på Facebook och flera av de väljer jag att spara på mobilen såväl som på datorn för att kunna gå tillbaka till och bli
Vissa bilder säger även en hel del om hur jag arbetar och då tar jag med mig de in på andra kanaler för att bli mer transparent och förtydliga hur jag arbetar. Det berättar både om mig som person och mitt arbete. Win-win eller två flugor i en smäll.
Det är just det här med att vara sig själv som jag vet är många människors dagliga kamp. Jag måste säga att de flesta bilderna jag ser på Facebook som delas mellan privatpersoners konton handlar om just detta. Att inte svika sig själv. Att våga vara den du är, bygga upp självkänslan. För att därefter fläta samman det med att boosta självförtroendet. Har du väl börjat med att jobba med självförtroendet är det dags att vara din egna cheerleader och få med sitt nätverk av nära och kära, vänner, kollegor, bekanta, sociala mediesfären o.s.v på tåget. Jag säger: GO FOR IT!
Det viktiga är att vi gör det och att vi gör det NU! Det är aldrig en dag försent. Ju mer vi är oss själva och inte låter en enda person bryta ner detta ju mer kreativa blir vi. Hur detta hänger ihop? När vi lär känna vilka vi är upptäcker vi också vilka förmågor vi har och vi litar på de. Då använder vi förmågorna och kan uträdda stordåd.
Vill vi bygga nytt? Hur ska vi göra det?
Ta fram ett eller flera A3 papper, kritor, ett gäng sköna kollegor, post-its (gärna i olika färger), tidningar, lim, tidningar, pennor (helst i olika färger) och kör igång och representera era tankar om era idéer för hur ni ska bygga nytt. Ingen idé eller tanke är dum eller omöjlig. När ni känner er “tömda” är det dags att tratta ner och se vad som skulle kunna möjliggöras och hur ni kan delegera vad och gruppera det ni skrivit och klistrat på pappret / papprena. Ni kan göra nya A3 papper med hur ni ska gå till väga för att formulera detta och / eller göra detta till ngt konstruktivt. Ni bestämmer hur!
Jag undervisar alla möjliga typer av människor i sociala medier. Jag uppmuntrar de att berätta om vad de bär med sig som gör de till vilka de är för att världen ska se vilka enastående personer de är. De besitter kreativitet, kunskaper, erfarenheter och fantastiska personligheter som kan förändra, förbättra och arbeta i den process som dagens företag och näringsliv befinner sig i idag och de behov som komma skall. Bäst av allt är att det förhöjer deras person. Först och främst vill jag att de ska våga ta steget ut, att ni ska se de och att de ska bli sedda därefter vill jag att näringslivet ska få upp ögonen för de- då, ja DÅ min vänner!
Läs mellan raderna!
Mellan 9-16 undervisar jag dagligen om att Sharing is caring. Jag hörde det predikas i ord för ungefär tre år sedan och det växte sig som starkast för ca två år sedan. Kan det vara så Maria Gustafsson och Sara Öhman? Jag tror det va? Det var på allas läppar. Då gjorde vi det medvetet. Idag gör vi det reflexmässigt.
När jag satt och förberedde en av flera workshops som handlade om relationsbyggande i sociala medier tog jag med en krönika skriven av Sofia Mirjamsdotter. Rubriken var Twitter handlar om Relationer Mona och talar sitt tydliga språk om att visa sin person och åter igen, SE UPP- nu kommer den igen….att dela med sig och att vara sann mot sig själv.
Att lära känna en person utgår ifrån en tvåvägskommunikation och detsamma gäller alla relationer i sociala medier vilket Sofia Mirjamsdotter skriver om i sin krönika. Det förvånar mig att Mona Sahlin som är kärnan i krönikan inte omhuldat Twitter som är ett såpass bra sätt att skapa nya relationer på. Att skylla på att den ena och andra skriver om vad de äter eller hur de mår eller att de är på gymmet anser inte jag vara en ursäkt för att inte pröva och se hur det kan vara att skapa nya band med personer du aldrig trodde att du skulle ha något gemensamt med. Du kommer trilla av stolen när du läser Maria Hägglöfs återberättelse om när hon bröt tre ben. Den om någonting kommer säga en hel del om hur sociala medier gör att vi idag kommer närmare varandra.
Det är när det självklara inte finns där, när livet vänds upp och ner och jag en dag känner att jag plötsligt är “tillbaka” och jag får “smaka” på livets toppar på nytt. När någon råkar illa ut och jag eller en annan person eller flera andra rycker in och hjälper till, när flera personer är med och styr upp en stor händelse och gör det i gemensam anda, när flera personer upplever gemenskap och inte kan sluta prata om det men inte vet hur de ska formulera det. Det är när jag får vara med eller känna hur andra upplever den här typen av situationer som jag förstår hur allt hänger samman och varför jag vill vara med.
Tänk efter, hur hade du reagerat om ingen kommit fram till dig om du var totalt blåslagen, livrädd och söndertrasad på flykt från ditt eget hem?
Det hela ledde till som ni kan se ovan:
38 514 Likes
1 974 delningar
166 kommentarer
Och en artikel i Nya Wermlands Tidningen, Rådigt ingripande blev Facebook Boom där Patrik själv menar på att agera som han gjorde var en självklarhet och inget som han måste hjälteförklaras för. Det är något som alla göra för att det är sådant vi gör för varandra. Vi ställer upp för att vi finns där.
Jag fick en inbjudan till att skapa en födelsedagsfest till en min vän. Nej det var inte från någon som ville överraska min vän som tyckte att nu gör vi detta åt födelsedagsbarnet. Oh nej, tvärtom. Det var som en gåva till oss som var inbjudna. Han hade vänt på steken. Här ska ni få se vad jag menar:
You must bring birthday gifts, but you are NOT ALLOWED to give anything to me (or celebrate me in any other manner). Your gifts are for everyone else. Ask yourself “How can I make this party better?”, “What can I give to other people?”. That is what I want for my birthday.
Det hela arrangerades via en Facebookgrupp där vi fick reda på att det hade anordnats tillstånd i en park i Göteborg där jag bor där festen slutligen skulle hållas. Vi fick veta av födelsedagsbarnet att det skulle finnas ett soundsystem och en scen men att resten var upp till oss. Vi fick fria händer att göra vad vi ville. Vad gjorde vi undrar ni?
Gräddade våfflor; vanliga och vegan
Byggde en bar; serverade allsköns drinkar, öl, vin, varm choklad, varm saft, varm choklad med rom m.m.
Byggde upp tre olika tält med pressening över; två för att kunna hålla sig varm med filtar, kuddar, mys och vattenpipa och lyktor och ett tredje för att hålla ljudsystemet torrt.
Födelsedagsbarnets far grillade korv till oss allihopa
Jonglering
Värmande eldstad
Dansuppträdande
Roterande dj-schema
Mobil kaffemaskin i form av ryggsäck med slang
Plus att vi var supernoga med att ta hem och ta bort allt vi tagit med oss och se till att allt var rent när vi gick därifrån.
Jag kan inte förklara med tydliga ord vad som får oss människor att känna och vilja skapa sammanhang mer än tillhörighet och gemenskap. Jag vet att vi under många år under jordbruksåldern levde långt ifrån varandra och att vi under flera decennier jobbat hårt för att få ordning på vårat sammhälle under industrialismen. Alla nya förändringar tär på oss och så även då vi trädde in i informationsåldern. Vi upplever att det är enormt viktigt att hänga med, att vara en del av det stora vi delar i samhället. Men, samtidigt så blir det för mycket.
När en händelse som den Patrik beskriver och som den jag får vara med att skapa, stannar vi upp och är med om livet och det vi människor har med oss.
Timothy Prestero är en produktutvecklare med höga tankar, bra tankar om att designa för att inspirera. Inte bara det. Han ville designa för att förändra. Han ville förändra genom att vara med och skapa snygga produkter som fungerar. Men i slutändan framkom det att det som är snyggt och vackert inte lyckas ta sig hela vägen fram till det funktionella. Timothy Prestero visar och berättar om just ett sådant fall och hur han kom till att förstå hur han måste “vända på steken”.
Insikten lyder som följer:
“Recognition is fantastic. We want design to come out to people to see it. It won lots of awards but it felt like a booby prize. I mean, we wanted to make beautiful things to make the world a better place. So it turns out that design for inspiration doesn’t really…. I guess what I wanna say is, for us, what I wanna’ do is either too slow or is just ineffective. I wanna’ design for outcomes. I don’t wanna’ make beautiful things, I want to make the world a better place.”
Vad som hände därefter låter jag vara osagt och förtäljas av herr Timothy Prestero själv. Kort sagt kan jag säga att han låter människan, det vill säga användarna stå i centrum i alla efterföljande produktutvecklingar. Och vad han firar av i slutet av sin presentation är galet magnifikt.
Företaget Skapa är ett Göteborgsbaserat företag vilka precis som jag arbetar med webbaserade uppdrag. Vad som skiljer oss åt är att jag erbjuder såväl tekniskt teoretiskt kunnande såväl som psykologi, beteendevetenskap, interaktion och kognition bakom en väl utvecklad designad produkt. Vi möts dock på halva vägen inom sociala medier
Olsson tog med henne. Det här var då Caisa befann sig i en praktikperiod på just Skapa. Kort därefter stötte vi på varandra på Webcoast och nu är hon anstä
lld som Social Media Manager och Marknadsassistent hos Skapa. Man kan säga att det har varit snabba ryck. Det förvånar mig inte för en sekund. Caisa är en kvinna med mycket kunskap och som vet vad hon pratar om. Hon snappar upp information till höger och vänster och så även under dagens intervju.
Det fina med denna intervju var att jag fick lov att sammankoppla mina två fält; interaktionsdesign och sociala medier och samtidigt backa tillbaka några år i tiden och berätta hur jag vandrat fram till där jag är idag. Det var inte allt, jag kände även att Caisa fick ut en hel del av det, att jag inte var den enda som fick med mig insikter. Vi satt nämligen och reflekterade efteråt kring våra upplevelser. Det visade sig även att Caisa med hjälp av mig lyckats plantera både en, två och säkert fem tankefrön som hon menade på att hon kommer odla vidare och titta närmare på.När jag sitter här och skriver dessa ord kommer det även till mig, att intervjun liknar mycket arbetsprocessen som sociala mediestrateg och interaktionsdesignkonsult. Det är en tvåvägsprocess, en dialog, ett teamarbete. Intervjun var inte bara en intervju den var en diskussion och ett tillfälle för reflektion för båda parter.
Jag tackar Caisa och Skapa och meddelar er läsare både här och i alla andra sociala medier när
Som nybliven egenföretagare behöver jag nå ut till så många som möjligt och min vän Elwira Kotowska som jag vid flertalet tillfällen har nämnt här på bloggen tog tillfället i akt att se till att jag fick min tid i rampljuset och ordnade med en workshop hos webbyrån Xelera där hon jobbar som marknadsföringskoordinator och webbkommunikatör. Nog för att jag behövde mina minutrar att få tala om vad jag gör och att få diskutera ämnet interaktionsdesign med såväl webbdesigners- och programmerare dock vill jag även understryka hur viktigt det är för mig att sprida interaktionsdesignens syfte, verkan och vilken skillnad den kan göra. Måhända att jag låter som en frälsare eller nybliven shaman eller liknande men älskar man sitt jobb så gör man.
Hos Xelera hade jag 50 minuter på mig att berätta vad som tar många år att studera, forska i och veckor att lära ut vilket jag gjorde i våras för Ackebrinks räkning. Ni kan redan här ana vilken utmaning det var att påbörja planeringen av workshopen. I vilken ände börjar jag? Vad är det första en person vill veta som inte vet ett smack eller bara lite grann? Vad vill en person som jobbar med webben veta, och så vidare…. Plus att det var ingen idé att gå in i grunderna utifrån hur interaktionsdesign är uppbyggt för det tar för lång tid och är alltför komplext.
För att kunna förklara det komplexa på ett enkelt sätt gick jag tillbaka till livet, samhället och sådant gemene man kan relatera till:
Just precis, känslor. Det som bygger upp oss och som är en av flera saker som gör oss till människor. Som talar om för oss vad vi tycker, behöver och önskar. Tillsammans med känslospråket kunde jag ta med mig publiken in i deras vardag på webben och samtidigt ge de en inblick i min förståelse av deras verklighet och uppfattning av vad som gått snett. Publiken fick komma med sina erfarenheter utifrån vad de kan relatera till när de varit på webben och utfört interaktiva handlingar.
Fotograf: Åsa Hellman
Det stod klart och tydligt för flera av åhörarna att det vanligaste och tydligaste bland de företag som nämnts och som skrivits upp på whiteboarden av mig var att man man inte tagit användarens verklighet i beaktning. När detta väl förts upp till ytan kunde gå vidare och enas om att det var nu dags att få svar på varför företagen låter interaktiva webbsidor få ligga kvar på nätet trots att användarvänligheten inte möter användaren på ett ödmjukt och inlyssnande sätt? Och varför gör man inget åt det, då det, som projektledare Linda Eriksson på Xelera påpekar, går ut över hela varumärket och även kan påverka användaren till att i värsta fall leda till en beteendeförändring i helt fel riktning.
Det finns tydliga sätt att ändra och förändra vad som idag är en icke användarvänlig interaktiv webbplats genom att titta på
varför?
var?
hur?
när?
Och därefter ta sig en ordentlig utvärdering kring företagets och produktens / tjänstens målgrupp.
Låt mig här stoppa mig själv och citera Brian Solis mycket konstruktiva ord
“Yes, it’s sometimes true. Customers don’t know what they want. And, sometimes they do. Asking is one part of the ongoing customer research your team should embrace now and over time. Research can lead to insights and insights can lead to innovation. Other byproducts of good research include the ability to feel customer empathy and translate it into inspiration, a powerful emotion that strives for relevance. Just watch any episode of Undercover Boss and you’ll see the same realization about empathy during the ending of every show.”
Jag skulle vilja säga att utan dina användare som är dina framtida köpare av din produkter / tjänster så får du heller inget sålt. Du är ju ditt företag, det är du som byggt upp det men att möta användarna på mitten, att sträcka fram handen, skaka den, säga hej! Vem är du? Vad gör du? Vad tycker du om? Vet du vad jag gör? Vad har du för dig? Ger mer än att inte säga hej och vara kvar i företagsbubblan och utvecklingen av din produkt.
Att använda diverse verktyg för att utvärdera antalet besökare på webbplatsen, hur länge de stannar kvar etc, är ett bra och vettigt sätt att få fram viktig statistik och data. Men det får inte vara ett uteslutande sätt att lära känna användaren och definitivt inte det som kommer vara verktyget för utvecklingen av webbplatsen innan du släpper den till marknaden. Jag säger detta med tanke på att den typen av verktyg ger dig siffror men inga uttryck för känslor, behov, beteenden, önskningar, eller sätt att utröna mönster för liknande produkter och webbplatser. Jag var glad att flera av utvecklarna från Xelera fanns på plats och såg till att även ämnet vidareutveckling kom upp på tapeten. Det vill säga den typen av utveckling man gör efter att webbplatsen släppts till marknaden. Även här passade jag på att understryka vikten av användarinverkan såsom fokusgrupper, intervjuer etc.
Med tanke på den stora användningen av smartphones och läsplattor kom även apputveckling upp på tapeten eller för att citera Xeleras sammanfattning av mina ord:
“Kanske den mest intressanta diskussionen för kvällen var kring den nya app-kulturen som simplifierat användandet av smarttelefoner avsevärt. En apps överlevnad grundar sig i hur användarvänlig navigationen är, och oftast håller de hög kvalité, just på grund av att det ställs så höga krav. Förklaringen stavas enkelhet. Om vi bara kunde få över filosofin som används när appar utvecklas till dagens moderna webbprojekt, så har vi en spännande tid framför oss.”
Avslutningsvis vill jag tacka Elwira Kotowska och Xelera som såg till att jag fick berätta om vad jag som interaktionsdesigner arbetar med, vad interaktionsdesign är och att anta utmaningen att utföra det på endast 50 minuter.
I tidigare inlägg (Mentorskap) berättade jag om mitt omvälvande på besök på Nyföretagar Centrum Väst som på alla sätt och vis var positivt och gav mig mycket att fundera på. Dess främsta syfte var att ta reda på vilken typ av mentor jag är i behov av och vem jag är som person och hur min situation ser ut som företagare idag. Därefter har jag helt enkelt fått vänta och se om jag skulle få komma med i nästkommande omgång av utvalda adepter i höst. Jag fick veta att om de inte hade hört av sig veckan efter så hade jag inte kommit med. Tyvärr var det just det här, som hände.
Ni som känner mig, vet att jag är inte den som väntar på svar, utan jag ligger på och undrar och frågar o.s.v. Men jag frågade under mötet om de än dock kunde tänka sig att ringa mig eller om jag fick lov att höra av mig om jag inte hade hört något från de via e-mail. Icke! Här var det bestämda och strikta regler som gällde. Självklart, frågade jag varför och fick mig en förklaring. Men så plötsligt dök där ner ett mail, alldeles försent dessutom, i min e-mail inbox som sa att jag kallades till en kick off för nyblivna adepter och mentorer inför höstens omgång arrangerat av Nyföretagar Centrum Väst, ALMI Väst m.fl. Jäklans vad kul. Hipp Hipp Hurra vad bra!
När sådant här händer så undrar jag verkligen vad regler är till för och att alla minsann inte alls har industrisemester. Men att industrisemestern kan påverka t.ex. att jag fick ett försenat beslut om att komma med som adept i höst. Det känns i alla fall bra måste jag säga. Jag känner mig lite tryggare än vad jag annars hade gjort. Skönt att veta att jag har någon att hålla i handen. Plus att han som intervjuade mig under mötet på Nyföretagar Centrum Väst berättade att min mentor minsann inte kommer dalta utan att man sätter upp mål som är till för att jag ska arbeta mot och att det är upp till mig om jag följer de eller skiter blanka F* i de. Känns riktigt gott i kistan.
Jag var på intervju idag hos Nyföretagar Centrum ute på Lindholmen i Göteborg där jag blev intervjuad som adept inför sökandet efter en matchande mentor. Anledningen är att jag känner att jag behöver någon som pushar mig och varit med ett tag som företagare och kan ge mig nödvändig input för att komma vidare. Just nu känns det nämligen så här:
- Jaha och nu då?
Jag vet inte riktigt vart jag ska vända mig trots alla fantastiska kunskaper jag har och min enorma förmåga att uttrycka mig och förklara både det ena och det andra. Lite som att luften gått ur mig eller som att jag helt enkelt inte vet vilken väg jag ska välja och hur jag ska hitta den. Det är säkerligen fler än jag som känner så har dock ingen aning om vart dessa personer är idag så jag har bara mig själv just nu och det är fasiken inte en lätt nöt att knäcka. Men med mitt möjlighetstänk så kommer det lösa sig.
För det första så är det ganska roligt att man ansöker om mentorskap via Almi som därefter lägger processen i händerna på Nyföretagar Centrum som därefter överlåter intervjudelen av oss adepter till en konsult från Almi som sitter hos Nyföretagar Centrum. Cirkelbeteende? Nåväl oavsett vem som är vad så hoppas jag att jag kommer med i augustis kick off där man får träffa sin mentor och mingla med andra adepter och mentorer. Annars kommer jag med i nästa matchningstillfälle. Hur det än blir så kommer det bli bra, jag känner det på mig efter att ha blivit ifrågasatt och fått nya perspektiv att utgå ifrån under intervjun jag var på. Jag gillar verkligen att bli ifrågasatt då de flesta låter många av mina uppfattningar och tankar vara och håller med mig. Men det är inte det min utveckling är till för, att stå still. Tvärtom!
Jag trodde t.ex. att jag ville ha en kvinna som mentor men efter att konsulten som intervjuade mig påpekade hur en man kan komma med nya perspektiv och se det utifrån kvinnornas förutsättningar som företagare och att jag trots allt har ett härligt gäng kvinnliga företagare i ryggen ändå, så sa jag att jag självklart är redo att testa att ha en man som mentor. Jag nämnde även att det är bra att ha en mentor från samma kunskapsområde men så fick jag frågan om det inte kan vara att trampa vatten och samtidigt skapa konkurrens? Herregud, tänkte jag, varför har jag inte tänkt på det? Konsulten påpekade att har jag en mentor från ett annat område så kan det skapa synnergieffekt. Självklart är det, det jag vill.
Kan lugnt säga att jag var lättad efter att ha gått ut genom dörren från Nyföretagar Centrum. Det är verkligen inte var dag jag blir ifrågasatt på detta fantastiska sätt och promenerar vidare med nya perspektiv. Älskar’t!
Jag gick loss på alla fantastiska bilder som finns att se på Bookshelf Porn. För mig var det inga konstigheter med min reaktion men vet att det finns en hel del som inte alls blir lika exalterade över böcker och bokhyllor som jag och Renée, däribland flera av mina ex.pojkvänner. (Jag vet att jag inte borde vara tillsammans med någon som inte känner ens en uns av exaltering när boken hamnar i hans hand. Därför har jag bytt fokus.) När jag bekräftade Renées glädje över Bookshelf Porn fick jag nedan respons:
Plötsligt kom jag att tänka på ett antal Facebookuppdateringar jag läst som en god vän skrivit angående att hon deltagit och deltar i en bokcirkel. Det fick mig att fundera på åt vilket håll boktrenden pekar åt för tillfället och varför jag har en känsla att böckerna inte alls är på utgående trots mångas misstanke om motsatt trend. Jag kastade mig ut på Google och började febrilt se över hur det faktiskt ligger till samtidigt som att jag tog mig en titt på hur interaktiondesignens framtid ser ut. Nu undrar du säkert vad interaktionsdesign har med saken att göra. Jo, saken är den att vi interaktionsdesigners måste ha koll på vad användarna är i behov av förr, nu och i framtiden för att veta vilka riktningar vi skall förhålla oss till.
Efter några sekunders överblickande bland de många sökresultat jag hittade sållade jag mig fram till A brief rant on the future of Interaction Design. Min magkänsla bekräftades snabbt och lätt då jag läste att författaren hade undersökt vad som var människans just nu viktigaste verktyg och vad hann fann ut var den röda tråd bland framtida trender:
Nå? Vad ser du? Just precis du ser händer.
Då tillgängligheten fått en push och möjlighet att ta sig in till fler användare genom digital teknik och design så ökar även intresset för läsandet oavsett form och oavsett tidsbrist eller tidsspann. Med smartphonen, iPad, dator m.fl i vår hand behöver vi inte vara beroende av varken tid, rum eller tillgänglighet. Mittenbilden längst upp visar även att vi inte drar oss för att ha boken i vår hand, att det absolut inte måste vara digitalt men att resterande bilder trots allt visar att en hel del av oss vill ha möjligheten och tillgången till den digitala formen.
Här är ett annat exempel på hur boken förblir vår vän i bokhyllan med hjälp av digital teknik
SammelBuch from HAWK Hildesheim on Vimeo. Johannes Becker är mannen som står bakom denna uppfinning där trycka böcker sållas in i ett centralt system för arkivering och katalogiseras. Efter färdig arkivering kan böckerna snabbt och enkelt överföras till vilket medium du än önskar läsa böckerna i.
